publicerad: 2015
hornhinna
horn|hinna
substantiv
~n ‑hinnor • i ögat; till horn 1
Singular | |
---|---|
en hornhinna | obestämd form |
en hornhinnas | obestämd form genitiv |
hornhinnan | bestämd form |
hornhinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hornhinnor | obestämd form |
hornhinnors | obestämd form genitiv |
hornhinnorna | bestämd form |
hornhinnornas | bestämd form genitiv |