publicerad: 2015
hult
1hult
el. holt
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ el. ~ar • trästycke, stång till master o.d.
Singular | |
---|---|
ett hult (en hult, ett holt, en holt) | obestämd form |
ett hults (en hults, ett holts, en holts) | obestämd form genitiv |
hultet (hulten, holtet, holten) | bestämd form |
hultets (hultens, holtets, holtens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hult (hultar, holt, holtar) | obestämd form |
hults (hultars, holts, holtars) | obestämd form genitiv |
hulten (hultarna, holten, holtarna) | bestämd form |
hultens (hultarnas, holtens, holtarnas) | bestämd form genitiv |
2hult
substantiv
~et; pl. ~ • skogsdunge
Singular | |
---|---|
ett hult | obestämd form |
ett hults | obestämd form genitiv |
hultet | bestämd form |
hultets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hult | obestämd form |
hults | obestämd form genitiv |
hulten | bestämd form |
hultens | bestämd form genitiv |