publicerad: 2015
hundtunga
hund|tunga
substantiv
~n ‑tungor • en växt
Singular | |
---|---|
en hundtunga | obestämd form |
en hundtungas | obestämd form genitiv |
hundtungan | bestämd form |
hundtungans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hundtungor | obestämd form |
hundtungors | obestämd form genitiv |
hundtungorna | bestämd form |
hundtungornas | bestämd form genitiv |