publicerad: 2015
huvudspår
huvud|spår
substantiv
~et; pl. ~ • äv. bildl. främsta teori t.ex. vid mordutredning
Singular | |
---|---|
ett huvudspår | obestämd form |
ett huvudspårs | obestämd form genitiv |
huvudspåret | bestämd form |
huvudspårets | bestämd form genitiv |
Plural | |
huvudspår | obestämd form |
huvudspårs | obestämd form genitiv |
huvudspåren | bestämd form |
huvudspårens | bestämd form genitiv |