publicerad: 2015
hyra
1hyra
substantiv
~n hyror 1 till 2hyra2 tjänst som sjöman – I sammansättn. hyres-, ngn gång hyr-; alla sådana sammansättn. hör till 1hyra 1.
Singular | |
---|---|
en hyra | obestämd form |
en hyras | obestämd form genitiv |
hyran | bestämd form |
hyrans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hyror | obestämd form |
hyrors | obestämd form genitiv |
hyrorna | bestämd form |
hyrornas | bestämd form genitiv |
2hyra
verb
hyrde, hyrt, pres. hyr • tillfälligt disponera mot betalning: hyra en bil
Finita former | |
---|---|
hyr | presens aktiv |
hyrs (hyres) | presens passiv |
hyrde | preteritum aktiv |
hyrdes | preteritum passiv |
hyr | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hyra | infinitiv aktiv |
att hyras | infinitiv passiv |
har/hade hyrt | supinum aktiv |
har/hade hyrts | supinum passiv |
Presens particip | |
hyrande | |
Perfekt particip | |
en hyrd + substantiv | |
ett hyrt + substantiv | |
den/det/de hyrda + substantiv | |
den hyrde + maskulint substantiv |
hyra in
• hyra in el. (sällan) inhyra extra personal