publicerad: 2015
hålligång
håll|i·gång
[‑gåŋ´]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ ständigt festande; feststämning; rastlöst arbete
Singular | |
---|---|
ett hålligång | obestämd form |
ett hålligångs | obestämd form genitiv |
hålligånget | bestämd form |
hålligångets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hålligång | obestämd form |
hålligångs | obestämd form genitiv |
hålligången | bestämd form |
hålligångens | bestämd form genitiv |