SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hålligång
håll|­i·­gång [‑gåŋ´] substantiv ~et; pl. ~ ⟨vard.⟩ ständigt festande; feststämning; rast­löst arbete
Singular
ett hålligångobestämd form
ett hålligångsobestämd form genitiv
hålligångetbestämd form
hålligångetsbestämd form genitiv
Plural
hålligångobestämd form
hålligångsobestämd form genitiv
hålligångenbestämd form
hålligångensbestämd form genitiv