publicerad: 2015
häfta
1häfta
substantiv
~n häftor • häftförband, häftplåster
Singular | |
---|---|
en häfta | obestämd form |
en häftas | obestämd form genitiv |
häftan | bestämd form |
häftans | bestämd form genitiv |
Plural | |
häftor | obestämd form |
häftors | obestämd form genitiv |
häftorna | bestämd form |
häftornas | bestämd form genitiv |
2häfta
verb
~de ~t • fästa ihop med klammer e.d.; vara fäst vid ngt – Alla sammansättn. med häft- hör till 2häfta.
Finita former | |
---|---|
häftar | presens aktiv |
häftas | presens passiv |
häftade | preteritum aktiv |
häftades | preteritum passiv |
häfta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att häfta | infinitiv aktiv |
att häftas | infinitiv passiv |
har/hade häftat | supinum aktiv |
har/hade häftats | supinum passiv |
Presens particip | |
häftande | |
Perfekt particip | |
en häftad + substantiv | |
ett häftat + substantiv | |
den/det/de häftade + substantiv |
häfta vid
• häfta vid el. vidhäfta ngt – I häfta vid kan vid vara obetonat.Infinita former att häfta vid infinitiv aktiv Presens particip vidhäftande Perfekt particip en vidhäftad + substantiv ett vidhäftat + substantiv den/det/de vidhäftade + substantiv