publicerad: 2015
hälare
häl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. hälarna • jfr häleri
Singular | |
---|---|
en hälare | obestämd form |
en hälares | obestämd form genitiv |
hälaren | bestämd form |
hälarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hälare | obestämd form |
hälares | obestämd form genitiv |
hälarna | bestämd form |
hälarnas | bestämd form genitiv |