publicerad: 2015
hälgångare
häl|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna • fyrfotadjur som vid förflyttning sätter hela foten i marken
Singular | |
---|---|
en hälgångare | obestämd form |
en hälgångares | obestämd form genitiv |
hälgångaren | bestämd form |
hälgångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hälgångare | obestämd form |
hälgångares | obestämd form genitiv |
hälgångarna | bestämd form |
hälgångarnas | bestämd form genitiv |