publicerad: 2015
hällning
häll·ning
substantiv
~en ~ar • till 1hälla 2
Singular | |
---|---|
en hällning | obestämd form |
en hällnings | obestämd form genitiv |
hällningen | bestämd form |
hällningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hällningar | obestämd form |
hällningars | obestämd form genitiv |
hällningarna | bestämd form |
hällningarnas | bestämd form genitiv |