publicerad: 2015
hälsingländska
häls·ing|ländska
substantiv
~n ‑ländskor 1 knappast pl.; hälsingemål2 kvinna från Hälsingland
Singular | |
---|---|
en hälsingländska | obestämd form |
en hälsingländskas | obestämd form genitiv |
hälsingländskan | bestämd form |
hälsingländskans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hälsingländskor | obestämd form |
hälsingländskors | obestämd form genitiv |
hälsingländskorna | bestämd form |
hälsingländskornas | bestämd form genitiv |