publicerad: 2015
hämning
häm·ning
substantiv
~en ~ar • besvärande blyghet; hinder; till hämma
Singular | |
---|---|
en hämning | obestämd form |
en hämnings | obestämd form genitiv |
hämningen | bestämd form |
hämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hämningar | obestämd form |
hämningars | obestämd form genitiv |
hämningarna | bestämd form |
hämningarnas | bestämd form genitiv |