publicerad: 2015
häng
häng
substantiv
~et 1 ⟨vard.⟩ hängande; overksam vistelse2 kontakt genom att följa tätt efter t.ex. i löpning: ha häng på täten
Singular | |
---|---|
ett häng | obestämd form |
ett hängs | obestämd form genitiv |
hänget | bestämd form |
hängets | bestämd form genitiv |