publicerad: 2015
hängmatta
häng|matta
substantiv
~n ‑mattor • anordning för vila med ett tygstycke som hängs upp i båda ändar ofta mellan två träd: ligga i hängmattan och slappa
| Singular | |
|---|---|
| en hängmatta | obestämd form |
| en hängmattas | obestämd form genitiv |
| hängmattan | bestämd form |
| hängmattans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hängmattor | obestämd form |
| hängmattors | obestämd form genitiv |
| hängmattorna | bestämd form |
| hängmattornas | bestämd form genitiv |


