publicerad: 2015
höftning
höft·ning
substantiv
~en ~ar höfta
Singular | |
---|---|
en höftning | obestämd form |
en höftnings | obestämd form genitiv |
höftningen | bestämd form |
höftningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
höftningar | obestämd form |
höftningars | obestämd form genitiv |
höftningarna | bestämd form |
höftningarnas | bestämd form genitiv |