SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hög
1hög adjektiv högt [hök´t] höga, högre högst [hök´st] 1 ett högt hus; ​hög spänning; ​höga toner; ​höga chefer; ​skrika i högan sky skrika intensivt2 ⟨vard.⟩ berusad av narkotika, på­tänd3 i sms.; ​all­mänt förstärkande: ​hög­aktuell​ – Nästan alla sammansättn. med hög- el. högt- hör till 1hög 1; jfr höjd.
Positiv
en hög + substantiv
ett högt + substantiv
den/det/de höga + substantiv
den höge + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de högre + substantiv
Superlativ
är högst
den/det/de högsta + substantiv
den högste + maskulint substantiv
Övrig(a) ordform(er)
högani vissa uttryck
2hög substantiv ~en ~ar • samling; jord­hög, grav­hög: ​samla på hög
Singular
en högobestämd form
en högsobestämd form genitiv
högenbestämd form
högensbestämd form genitiv
Plural
högarobestämd form
högarsobestämd form genitiv
högarnabestämd form
högarnasbestämd form genitiv