publicerad: 2015
högskolebehörighet
hög·skole|be·hör·ig·het
substantiv
~en ~er högskola behörighet 1
Singular | |
---|---|
en högskolebehörighet | obestämd form |
en högskolebehörighets | obestämd form genitiv |
högskolebehörigheten | bestämd form |
högskolebehörighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högskolebehörigheter | obestämd form |
högskolebehörigheters | obestämd form genitiv |
högskolebehörigheterna | bestämd form |
högskolebehörigheternas | bestämd form genitiv |