publicerad: 2015
högspråk
hög|språk
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld.⟩ riksspråk
Singular | |
---|---|
ett högspråk | obestämd form |
ett högspråks | obestämd form genitiv |
högspråket | bestämd form |
högspråkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
högspråk | obestämd form |
högspråks | obestämd form genitiv |
högspråken | bestämd form |
högspråkens | bestämd form genitiv |