publicerad: 2015
höjdkrön
höjd|krön
substantiv
~et; pl. ~ • till 1höjd 2 krön
Singular | |
---|---|
ett höjdkrön | obestämd form |
ett höjdkröns | obestämd form genitiv |
höjdkrönet | bestämd form |
höjdkrönets | bestämd form genitiv |
Plural | |
höjdkrön | obestämd form |
höjdkröns | obestämd form genitiv |
höjdkrönen | bestämd form |
höjdkrönens | bestämd form genitiv |