publicerad: 2015
ideal
1ide·al
[‑a´l]
substantiv
~et; pl. ~ • ngt fullkomligt; mönster, förebild; ngt eftersträvat – Alla sammansättn. med ideal- hör till 1ideal.
Singular | |
---|---|
ett ideal | obestämd form |
ett ideals | obestämd form genitiv |
idealet | bestämd form |
idealets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ideal | obestämd form |
ideals | obestämd form genitiv |
idealen | bestämd form |
idealens | bestämd form genitiv |
2ide·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • fullkomlig, fulländad; andlig, osinnlig; upphöjd
Positiv | |
---|---|
en ideal + substantiv | |
ett idealt + substantiv | |
den/det/de ideala + substantiv | |
den ideale + maskulint substantiv |