publicerad: 2015
idyll
idyll
[idyl´]
substantiv
~en ~er • lantligt fridfull och okonstlad tillvaro el. plats
Singular | |
---|---|
en idyll | obestämd form |
en idylls | obestämd form genitiv |
idyllen | bestämd form |
idyllens | bestämd form genitiv |
Plural | |
idyller | obestämd form |
idyllers | obestämd form genitiv |
idyllerna | bestämd form |
idyllernas | bestämd form genitiv |