publicerad: 2015
illamående
2illa|må·ende
substantiv
~t ~n • obehag med kräkningskänslor
Singular | |
---|---|
ett illamående | obestämd form |
ett illamåendes | obestämd form genitiv |
illamåendet | bestämd form |
illamåendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
illamåenden | obestämd form |
illamåendens | obestämd form genitiv |
illamåendena | bestämd form |
illamåendenas | bestämd form genitiv |