publicerad: 2015
illvillighet
ill|vill·ig·het
substantiv
~en ~er illvillig
Singular | |
---|---|
en illvillighet | obestämd form |
en illvillighets | obestämd form genitiv |
illvilligheten | bestämd form |
illvillighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
illvilligheter | obestämd form |
illvilligheters | obestämd form genitiv |
illvilligheterna | bestämd form |
illvilligheternas | bestämd form genitiv |