publicerad: 2015
implicera
im·plic·era
verb
~de ~t • inbegripa i sig, innebära, medföra; blanda in i ett företag; jfr implikation
Finita former | |
---|---|
implicerar | presens aktiv |
impliceras | presens passiv |
implicerade | preteritum aktiv |
implicerades | preteritum passiv |
implicera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att implicera | infinitiv aktiv |
att impliceras | infinitiv passiv |
har/hade implicerat | supinum aktiv |
har/hade implicerats | supinum passiv |
Presens particip | |
implicerande | |
Perfekt particip | |
en implicerad + substantiv | |
ett implicerat + substantiv | |
den/det/de implicerade + substantiv |