publicerad: 2015
implikation
im·plik·at·ion
substantiv
~en ~er • implicering; innebörd; följd
Singular | |
---|---|
en implikation | obestämd form |
en implikations | obestämd form genitiv |
implikationen | bestämd form |
implikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
implikationer | obestämd form |
implikationers | obestämd form genitiv |
implikationerna | bestämd form |
implikationernas | bestämd form genitiv |