publicerad: 2015
indiskretion
in·dis·kret·ion
substantiv
~en ~er • bristande takt, taktlöshet
Singular | |
---|---|
en indiskretion | obestämd form |
en indiskretions | obestämd form genitiv |
indiskretionen | bestämd form |
indiskretionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
indiskretioner | obestämd form |
indiskretioners | obestämd form genitiv |
indiskretionerna | bestämd form |
indiskretionernas | bestämd form genitiv |