publicerad: 2015
individ
in·di·vid
[‑vi´d]
substantiv
~en ~er • enskild varelse el. växt; enskilt exemplar
Singular | |
---|---|
en individ | obestämd form |
en individs | obestämd form genitiv |
individen | bestämd form |
individens | bestämd form genitiv |
Plural | |
individer | obestämd form |
individers | obestämd form genitiv |
individerna | bestämd form |
individernas | bestämd form genitiv |