publicerad: 2015
ineffektivitet
in·ef·fekt·iv·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er ineffektiv
Singular | |
---|---|
en ineffektivitet | obestämd form |
en ineffektivitets | obestämd form genitiv |
ineffektiviteten | bestämd form |
ineffektivitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ineffektiviteter | obestämd form |
ineffektiviteters | obestämd form genitiv |
ineffektiviteterna | bestämd form |
ineffektiviteternas | bestämd form genitiv |