publicerad: 2015
införliva
in|för·liva
verb
~de ~t • överta, låta ingå som del av
| Finita former | |
|---|---|
| införlivar | presens aktiv |
| införlivas | presens passiv |
| införlivade | preteritum aktiv |
| införlivades | preteritum passiv |
| införliva | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att införliva | infinitiv aktiv |
| att införlivas | infinitiv passiv |
| har/hade införlivat | supinum aktiv |
| har/hade införlivats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| införlivande | |
| Perfekt particip | |
| en införlivad + substantiv | |
| ett införlivat + substantiv | |
| den/det/de införlivade + substantiv | |


