publicerad: 2015
innovatör
in·nov·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • till innovation
Singular | |
---|---|
en innovatör | obestämd form |
en innovatörs | obestämd form genitiv |
innovatören | bestämd form |
innovatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
innovatörer | obestämd form |
innovatörers | obestämd form genitiv |
innovatörerna | bestämd form |
innovatörernas | bestämd form genitiv |