publicerad: 2015
inprovning
in|prov·ning
substantiv
~en ~ar • till prova in
| Singular | |
|---|---|
| en inprovning | obestämd form |
| en inprovnings | obestämd form genitiv |
| inprovningen | bestämd form |
| inprovningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| inprovningar | obestämd form |
| inprovningars | obestämd form genitiv |
| inprovningarna | bestämd form |
| inprovningarnas | bestämd form genitiv |


