publicerad: 2015
instruera
in·stru·era
verb
~de ~t • ge anvisningar, handleda; jfr instruktion
| Finita former | |
|---|---|
| instruerar | presens aktiv |
| instrueras | presens passiv |
| instruerade | preteritum aktiv |
| instruerades | preteritum passiv |
| instruera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att instruera | infinitiv aktiv |
| att instrueras | infinitiv passiv |
| har/hade instruerat | supinum aktiv |
| har/hade instruerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| instruerande | |
| Perfekt particip | |
| en instruerad + substantiv | |
| ett instruerat + substantiv | |
| den/det/de instruerade + substantiv | |


