publicerad: 2015
inställelseorder
in·ställ·else|order
substantiv
~n; pl. ~ • ⟨mil.⟩ inställelse order 1
Singular | |
---|---|
en inställelseorder | obestämd form |
en inställelseorders | obestämd form genitiv |
inställelseordern | bestämd form |
inställelseorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
inställelseorder | obestämd form |
inställelseorders | obestämd form genitiv |
inställelseorderna | bestämd form |
inställelseordernas | bestämd form genitiv |