publicerad: 2015
insättare
in|sätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑sättarna • till insätta 3
Singular | |
---|---|
en insättare | obestämd form |
en insättares | obestämd form genitiv |
insättaren | bestämd form |
insättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
insättare | obestämd form |
insättares | obestämd form genitiv |
insättarna | bestämd form |
insättarnas | bestämd form genitiv |