SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
intendentur
in·­tend·­ent·­ur [‑u´r] substantiv ~en ~er ⟨särsk. mil.⟩ lokal för verksamhet för an­skaffning av livs­medel, kläder och driv­medel
Singular
en intendenturobestämd form
en intendentursobestämd form genitiv
intendenturenbestämd form
intendenturensbestämd form genitiv
Plural
intendenturerobestämd form
intendenturersobestämd form genitiv
intendenturernabestämd form
intendenturernasbestämd form genitiv