publicerad: 2015
inveckling
in|veckl·ing
substantiv
~en ~ar inveckla
Singular | |
---|---|
en inveckling | obestämd form |
en invecklings | obestämd form genitiv |
invecklingen | bestämd form |
invecklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
invecklingar | obestämd form |
invecklingars | obestämd form genitiv |
invecklingarna | bestämd form |
invecklingarnas | bestämd form genitiv |