publicerad: 2015
inväxling
in|växl·ing
substantiv
~en ~ar • särsk. av pengar; till växling 3
Singular | |
---|---|
en inväxling | obestämd form |
en inväxlings | obestämd form genitiv |
inväxlingen | bestämd form |
inväxlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inväxlingar | obestämd form |
inväxlingars | obestämd form genitiv |
inväxlingarna | bestämd form |
inväxlingarnas | bestämd form genitiv |