publicerad: 2015
isbrytare
is|bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑brytarna • fartyg för uppbrytning av is
| Singular | |
|---|---|
| en isbrytare | obestämd form |
| en isbrytares | obestämd form genitiv |
| isbrytaren | bestämd form |
| isbrytarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| isbrytare | obestämd form |
| isbrytares | obestämd form genitiv |
| isbrytarna | bestämd form |
| isbrytarnas | bestämd form genitiv |


