publicerad: 2015
isöken
is|öken
substantiv
‑öknen ‑öknar • bildl.
Singular | |
---|---|
en isöken | obestämd form |
en isökens | obestämd form genitiv |
isöknen | bestämd form |
isöknens | bestämd form genitiv |
Plural | |
isöknar | obestämd form |
isöknars | obestämd form genitiv |
isöknarna | bestämd form |
isöknarnas | bestämd form genitiv |