publicerad: 2015
ivrare
ivr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ivrarna ivra
Singular | |
---|---|
en ivrare | obestämd form |
en ivrares | obestämd form genitiv |
ivraren | bestämd form |
ivrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ivrare | obestämd form |
ivrares | obestämd form genitiv |
ivrarna | bestämd form |
ivrarnas | bestämd form genitiv |