publicerad: 2015
ja-sägare
ja-säg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ja‑sägarna • person som aldrig vågar säga emot
| Singular | |
|---|---|
| en ja-sägare | obestämd form |
| en ja-sägares | obestämd form genitiv |
| ja-sägaren | bestämd form |
| ja-sägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ja-sägare | obestämd form |
| ja-sägares | obestämd form genitiv |
| ja-sägarna | bestämd form |
| ja-sägarnas | bestämd form genitiv |


