publicerad: 2015
ja-sägare
ja-säg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ja‑sägarna • person som aldrig vågar säga emot
Singular | |
---|---|
en ja-sägare | obestämd form |
en ja-sägares | obestämd form genitiv |
ja-sägaren | bestämd form |
ja-sägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ja-sägare | obestämd form |
ja-sägares | obestämd form genitiv |
ja-sägarna | bestämd form |
ja-sägarnas | bestämd form genitiv |