publicerad: 2015
jucka
jucka
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ göra snabba stötar med underlivet t.ex. vid dans
Finita former | |
---|---|
juckar | presens aktiv |
juckas | presens passiv |
juckade | preteritum aktiv |
juckades | preteritum passiv |
jucka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att jucka | infinitiv aktiv |
att juckas | infinitiv passiv |
har/hade juckat | supinum aktiv |
har/hade juckats | supinum passiv |
Presens particip | |
juckande |