jämna1jämna
substantiv
~n jämnor • en växt| Singular |
|---|
| en jämna | obestämd form |
| en jämnas | obestämd form genitiv |
| jämnan | bestämd form |
| jämnans | bestämd form genitiv |
| Plural |
|---|
| jämnor | obestämd form |
| jämnors | obestämd form genitiv |
| jämnorna | bestämd form |
| jämnornas | bestämd form genitiv |
2jämna
verb
~de ~t • göra jämn; jämna vägen (för ngt) mest bildl. skapa de rätta förutsättningarna| Finita former |
|---|
| jämnar | presens aktiv |
| jämnas | presens passiv |
| jämnade | preteritum aktiv |
| jämnades | preteritum passiv |
| jämna | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att jämna | infinitiv aktiv |
| att jämnas | infinitiv passiv |
| har/hade jämnat | supinum aktiv |
| har/hade jämnats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| jämnande |
| Perfekt particip |
|---|
| en jämnad + substantiv |
| ett jämnat + substantiv |
| den/det/de jämnade + substantiv |
jämna av
• jämna av el. avjämna ngt jämna ut
1 göra jämn: jämna ut el. utjämna vägbanan2 göra mindre; göra mer lika: jämna ut el. utjämna inkomstskillnaderna3 göra ställningen lika: Sverige jämnade ut el. vanl. utjämnade till 2–2 jämna ut sig
• tur och otur brukar jämna ut sig| Infinita former |
|---|
| att jämna ut sig | infinitiv aktiv |
