publicerad: 2015
järnvägsman
järn·vägs|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • järnvägare
| Singular | |
|---|---|
| en järnvägsman | obestämd form |
| en järnvägsmans | obestämd form genitiv |
| järnvägsmannen | bestämd form |
| järnvägsmannens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| järnvägsmän | obestämd form |
| järnvägsmäns | obestämd form genitiv |
| järnvägsmännen | bestämd form |
| järnvägsmännens | bestämd form genitiv |


