publicerad: 2015
kamp
1kamp
substantiv
~en ~er • strid; tävling; jfr kämpa – Alla sammansättn. med kamp- hör till 1kamp.
Singular | |
---|---|
en kamp | obestämd form |
en kamps | obestämd form genitiv |
kampen | bestämd form |
kampens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kamper | obestämd form |
kampers | obestämd form genitiv |
kamperna | bestämd form |
kampernas | bestämd form genitiv |
2kamp
substantiv
~en ~ar • ⟨ngt åld.⟩ häst
Singular | |
---|---|
en kamp | obestämd form |
en kamps | obestämd form genitiv |
kampen | bestämd form |
kampens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kampar | obestämd form |
kampars | obestämd form genitiv |
kamparna | bestämd form |
kamparnas | bestämd form genitiv |