publicerad: 2015
kana
1kana
substantiv
~n kanor • isbana: åka kana
Singular | |
---|---|
en kana | obestämd form |
en kanas | obestämd form genitiv |
kanan | bestämd form |
kanans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanor | obestämd form |
kanors | obestämd form genitiv |
kanorna | bestämd form |
kanornas | bestämd form genitiv |
2kana
verb
~de ~t • glida på halt underlag, åka kana
Finita former | |
---|---|
kanar | presens aktiv |
kanas | presens passiv |
kanade | preteritum aktiv |
kanades | preteritum passiv |
kana | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kana | infinitiv aktiv |
att kanas | infinitiv passiv |
har/hade kanat | supinum aktiv |
har/hade kanats | supinum passiv |
Presens particip | |
kanande |