publicerad: 2015
kapris
1kapr·is
[‑i´s]
substantiv
~en ~er • nyck, infall, hugskott
Singular | |
---|---|
en kapris | obestämd form |
en kapris | obestämd form genitiv |
kaprisen | bestämd form |
kaprisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kapriser | obestämd form |
kaprisers | obestämd form genitiv |
kapriserna | bestämd form |
kaprisernas | bestämd form genitiv |
2kapr·is
[ka´pris]
substantiv
~en • krydda från en buske
Singular | |
---|---|
en kapris | obestämd form |
en kapris | obestämd form genitiv |
kaprisen | bestämd form |
kaprisens | bestämd form genitiv |