publicerad: 2015
kapucinmunk
kapuc·in|munk
hellre än kapuc·in·er|munk
substantiv
~en ~ar kapucin 1 munk 1
Singular | |
---|---|
en kapucinmunk (en kapucinermunk) | obestämd form |
en kapucinmunks (en kapucinermunks) | obestämd form genitiv |
kapucinmunken (kapucinermunken) | bestämd form |
kapucinmunkens (kapucinermunkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kapucinmunkar (kapucinermunkar) | obestämd form |
kapucinmunkars (kapucinermunkars) | obestämd form genitiv |
kapucinmunkarna (kapucinermunkarna) | bestämd form |
kapucinmunkarnas (kapucinermunkarnas) | bestämd form genitiv |