publicerad: 2015
karbonat
karb·on·at
[‑a´t]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er • salt av kolsyra
| Singular | |
|---|---|
| en karbonat (ett karbonat) | obestämd form |
| en karbonats (ett karbonats) | obestämd form genitiv |
| karbonaten (karbonatet) | bestämd form |
| karbonatens (karbonatets) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| karbonater | obestämd form |
| karbonaters | obestämd form genitiv |
| karbonaterna | bestämd form |
| karbonaternas | bestämd form genitiv |


