publicerad: 2015
karbonat
karb·on·at
[‑a´t]
substantiv
~en el. ~et; pl. ~er • salt av kolsyra
Singular | |
---|---|
en karbonat (ett karbonat) | obestämd form |
en karbonats (ett karbonats) | obestämd form genitiv |
karbonaten (karbonatet) | bestämd form |
karbonatens (karbonatets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karbonater | obestämd form |
karbonaters | obestämd form genitiv |
karbonaterna | bestämd form |
karbonaternas | bestämd form genitiv |