publicerad: 2015
kartering
kart·er·ing
substantiv
~en ~ar • till kartera 1,2
Singular | |
---|---|
en kartering | obestämd form |
en karterings | obestämd form genitiv |
karteringen | bestämd form |
karteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
karteringar | obestämd form |
karteringars | obestämd form genitiv |
karteringarna | bestämd form |
karteringarnas | bestämd form genitiv |